Hello from London!
Efter många veckor av planering och väntan kom så äntligen den stora dagen i går. Väckarklockan ringde klockan 02.45 (ja, det är sant) och jag och mamma stuvade in bagage och oss själva i bilen och åkte mot Arlanda. Ute var det kolsvart och dimman var lika tät som vid slaget vid Lützen (om jag får gissa alltså, jag var inte med där).
Ja, ni ser ju själva. Jag var sjukt nöjd över att jag kunde se min lilla väska på bagagevagnen. Det kändes tryggt att den var med!
Flygresan gick bra, trots att jag satt bredvid en rund, medelålders man som gjorde märkliga ljud hela vägen.
På Gatwick möttes jag av den här maskinen och kände att jag nog hade hamnat rätt.
På något sätt lyckades jag släpa mina blytunga väskor till ett tåg som skulle ta mig till Victoria Station. Jag lyckades till och med få med mig allt in på tåget. Men när jag skulle kliva av fick jag hjälp av en hyvens grabb som sen frågade om jag verkligen klarade mig till taxin själv. Det gjorde jag. Man är väl kompetent!
Så här såg jag ut när jag var alldeles ny i London. Trött och plufsig är det nya svarta!
När jag skulle åka taxi till studentboendet fick alla vi som stod i taxikön veta att det minsann var London marathon och att stora delar av stan var avspärrade. Jag såg förmodligen väldigt förvirrad ut för en snäll tant som stod bredvid mig frågade vart jag skulle och pratade med en taxichaufför åt mig. Tydligen gick det bra att köra till mitt område för han började lassa in väskorna i bilen och jag hoppade in. Vi fick en enorm taxi för oss själva, jag och mina små väskor.
När jag kom fram till mitt rum tappade jag humöret lite. Det var ostädat och ganska äckligt där inne och jag undrade vad i helsike jag gett mig in i egentligen. Men jag gick och klagade och då kom en supertrevlig städerska och städade åt mig och sen kändes det bättre.
När jag hade packat upp väskorna kände jag att jag var redo att gå och lägga mig, men klockan var bara 13 så det kändes lite väl tidigt. Jag gick ut på upptäcktsfärd för att titta runt lite i området i stället.
Det var några som gifte sig och hade abonnerat en buss. Det tyckte jag var fint.
Vid det här laget var jag ganska trött och förvirrad och det snurrade i huvudet av alla nya intryck. Jag gick till Sainsbury's för att handla mat och efter ca 40 minuter kom jag ut därifrån med ett paket toapapper och fyra nektariner. Sen gav jag upp och gick hem.
Jag valde den här sortens papper enbart på grund av hunden.
